Rapport

Ett examensarbete ska redovisas i form av en rapport, och det är klokt att börja skriva så tidigt som möjligt. I början av projektet har man ofta mest energi, och därför kan det löna sig att arbeta extra fokuserat redan då. På det sättet undviker du att hamna i tidsbrist mot slutet och slipper onödig stress.

Om det känns svårt att skriva färdiga formuleringar innan forskningen är avslutad, kan du ändå komma långt genom att dokumentera arbetet löpande och planera rapportens upplägg. Genom att börja tidigt får du dessutom en tydligare struktur, vilket underlättar när du senare ska finslipa texten.

Dokumentera arbetet

För att behålla överblick och samtidigt undvika dubbelarbete, är det viktigt att du dokumenterar ditt arbete kontinuerligt. Ett bra sätt är att föra en dagbok där du antecknar vad du har gjort, när och under vilka förutsättningar. På så vis kan du senare förstå varför vissa resultat blev som de blev och hur olika faktorer påverkade dem.

Dessutom är det klokt att registrera alla referenser noggrant redan från början. Om du noterar titel, författare, sidnummer och utgivningsår direkt, sparar du mycket tid när rapporten ska färdigställas. Kom också ihåg att skriva upp all relevant information varje gång du använder en figur, formel, tabell eller text från en källa. Då slipper du tidskrävande eftersökningar längre fram.

Sammantaget gör en tydlig dokumentation det enklare att arbeta systematiskt och att redovisa ditt resultat på ett trovärdigt sätt.

Läs även: Olika examina i Sverige 

Utarbeta texten i din rapport 

När du börjar skriva din rapport är det viktigt att du funderar över vem som ska läsa den. Anpassa därför språk, ordval och ton efter målgruppen. Vill du skriva en text som blir både tydlig och mer tillgänglig kan du tänka att du skriver till någon som inte kan något om ämnet.

Genom att hålla språket enkelt kan du skapa en bra läsupplevelse. Dessutom behöver texten ha ett logiskt flöde, där varje stycke naturligt leder till nästa. Använd därför övergångar mellan meningar, till exempel “dessutom”, “därefter” eller “å andra sidan”, så att läsaren enkelt kan följa ditt resonemang.

Kom också ihåg att skilja mellan fakta och egna slutsatser. Läsaren ska tydligt kunna se vad som bygger på forskning och vad som är dina egna tolkningar. För att underlätta det kan du använda tydliga formuleringar som “enligt tidigare studier” eller “mina resultat visar att…”.

Slutligen, innan du lämnar in rapporten, läs igenom texten noggrant. Rätta eventuella språkfel, ta bort upprepningar och förenkla långa meningar. Genom att arbeta metodiskt på det sättet höjer du kvaliteten och gör din rapport mer professionell och lättläst.

Annat som kan vara bra att tänka på när du ska skriva din rapport

När du skriver din rapport är det viktigt att tänka på både innehållet och helhetsintrycket. Först och främst bör du se till att språket är tydligt och korrekt, eftersom en välskriven text gör det lättare för läsaren att förstå ditt arbete. Dessutom ger ett vårdat språk ett professionellt intryck som stärker din trovärdighet.

Korta och tydliga meningar hjälper dig att undvika missförstånd i din text. Långa och komplicerade meningar kan ofta delas upp, vilket gör texten mer lättläst. När du använder facktermer, bör du förklara dem första gången då de nämns. På så vis säkerställer du att även läsare utan specialkunskaper kan följa med i resonemanget.

För att få struktur är det en bra idé att tänka på rapporten som en berättelse. Inled därför med bakgrund och syfte, fortsätt med metod och resultat, och avsluta med diskussion och slutsatser. Genom att följa den ordningen blir rapporten både logisk och sammanhängande.

Layot och formatering

Utöver innehållet spelar layout och formatering en stor roll. Använd rubriker, styckeindelning och punktlistor för att skapa överblick. Därigenom får texten en tydligare struktur, och läsaren kan snabbt hitta den information som är mest relevant. Dessutom kan bilder, tabeller och diagram förstärka dina poänger – men endast om de är tydligt förklarade och relevanta.

Ett annat viktigt tips är att låta någon annan läsa din text innan inlämning. Ofta upptäcker en utomstående saker du själv missar, till exempel otydliga formuleringar eller logiska glapp. Feedback hjälper till så att du kan förbättra texten både språkligt och innehållsmässigt.

Slutligen, kom ihåg att syftet med rapporten är att kommunicera din kunskap. Försök därför att skriva på ett sätt som både är informativt och engagerande. När du lyckas kombinera tydlighet, struktur och flyt, skapar du en rapport som inte bara redovisar ditt arbete, utan också väcker intresse och förtroende hos läsaren.

Dagboken

Att föra en dagbok under arbetets gång är ett av de mest användbara verktygen du kan ta till när du skriver en rapport. Genom att dokumentera processen steg för steg blir det enklare att minnas vad du har gjort, hur du har tänkt och vilka beslut du har fattat längs vägen.

För det första hjälper dagboken dig att behålla överblicken över projektet. Skriv regelbundet ner vad du gjort under dagen eller veckan, på så sätt kan du snabbt se hur arbetet utvecklas. Dessutom gör det det lättare att identifiera vilka moment som tagit längre tid än planerat och var du eventuellt behöver justera din tidsplan.

Den kan fungera som ett minne av dina idéer och reflektioner. Ofta får man bra tankar under arbetets gång som annars lätt glöms bort. Genom att skriva ner dem direkt säkerställer du att de finns kvar när du ska formulera din analys eller diskussion i rapporten.

Du kan även få hjälp att se samband mellan olika delar av projektet när du använder dig av en dagbok. Vid ett senare tillfälle kan du sedan gå tillbaka och läsa dina anteckningar. Då kan du lättare upptäcka  mönster eller nya insikter som kan stärka ditt resultat. På så sätt blir dagboken inte bara ett stöd för minnet, utan även ett verktyg för analys och reflektion.

Vid skrivandet bör du vara både konkret och reflekterande. Beskriv vad du gjort, men även hur du upplevde det, vilka problem du stötte på, och hur du löste dem. Ju mer detaljerad du är, desto mer värdefull blir den senare när du sammanställer rapporten.

Rubrikmetoden (Blockmetoden)

Att skriva ett större arbete kan kännas svårt samtidigt är det inte att det blir  rätt från början. Det kan vara så att du behöver korrigera texten under hela arbetet. Även dispositionen av texten och rubrikerna kan ändras under arbetets gång. För att minska onödig tid på att ordna och omformulera, så hjälper det att spara förfiningen av texten till sist. 

Gör en lista på arbetsrubriker. Ge varje rubrik ett eget papper där du samlar material för just den rubriken. Beskriv materialet i så korta ordalag som möjligt, så att de blir som stolpar på varje papper. Kontrollera så att innehållet är anpassat mot målgrupp och syfte. Därefter känns allt innehåll komplett – då kan du sammanställa och strukturera materialet. När dispositionen är klar börjar du författa en råtext genom att omvandla stolparna till fullständiga meningar. Dela in texten i stycken. Finslipa formuleringar och rubriker.

Mindmapping – så lyckas du med din rapportskrivning 

Kan hjälpa dig att få en inledande överblick och stimulera associationsförmågan. Det går kort ut på att illustrera hur olika delar hör ihop med varandra genom att rita ut kopplingar mellan olika nyckelord på ett papper. Skriv upp din problemställning för uppsatsen i mitten på ett stort vitt papper. Använd sen färgglada pennor och dra grenar ut till olika kapitel- och avsnitts-rubriker som sedan kan delas upp ytterligare. För vissa kan det hjälpa att se hela arbetet illustrerat framför sig för att tydliggöra helhetsbilden. www.mindmapping.com

Löpsedel-teknik

Ett bra sätt när du skriver din text är att berätta det viktigaste först. Detta vara ett bra upplägg för både avsnitt och meningar.

Frågemetoden

Ställ frågor som läsaren kan antas vilja ha svar på. Genom att förutse läsarens frågor kan du skapa en bättre text som inte lämnar läsaren osäker på något.

Logisk tankekedja

Lägg fram information logiskt utan stora hopp i informationsmängden. Det skall vara lätt att följa din tankebana. Förutse och besvara läsarens frågor. Ge en vidare förklaring eller ett exempel vid behov.

Informationsekonomi

Spara tid åt läsaren. Undvik onödiga omvägar och oväsentligheter i din text. Läs mer om ekonomi här.

Sälj brevstrappan

En uppsats är ofta byggd likt säljbrevstrappan med syfte, studie och lösning men den kan också tillämpas för att presentera enskilda argument.

Tratt-teknik

Tratteknik är då man börjar diskutera ett ämne på ett mer allmänt övergripande sätt för att sedan leda diskussion mot mer specifika frågor. Denna teknik används främst vid intervjuer när man vill att det skall kännas mer som ett naturligt samtal och man kan lyfta fram mer specifika eller mer känsloladdade frågor efter hand.

Format och layout

När du skriver en uppsats följer du en mall för rapportskrivning. Rapporter kan se ut på olika sätt men har gemensamt för examensarbeten att de i någon form tar upp delar som uppgift, arbetets relevans, anknytning till tidigare kunskap, premiss, metod, resultat och diskussion. Vilken struktur som används beror på vilken typ av text det är som du skriver. 

När det gäller utvecklingsarbeten och konstnärliga projekt finns andra behov än rapporter som besvarar forskningsfrågor. Vidare kommer vi att gå igenom en typisk struktur för examensarbeten som besvarar forskningsfrågor. Även dessa rapporter, alltså till arbeten för att besvara  dessa frågor kan se olika ut men här är de delar som man kan förvänta: 

Titelsida

Sammanfattning
Innehållsförteckning
Inledning: Bakgrund, problembeskrivning, syfte, avgränsningar, disposition.
Teoretisk referensram
Metod
Resultat
Diskussion och Slutsats
Referensförteckning

Exempel på upplägg

Vi kommer här ge ett exempel på hur man kan strukturera en rapport och beskriva del för del. Man har ofta behov att dela upp avsnitten i mindre delar. Vi har valt att ge vår Inledning underavsnitten, Syfte & Frågeställningar, Avgränsningar och Rapportöversikt. Man brukar max ha tre rubriknivåer och man skall välja den uppdelning som underlättar mest för läsaren att följa med rapporten. Rubrikerna skall vara väl valda, informativa och gärna intresseväckande.

Titelsida

Sammanfattning
Innehållsförteckning
Figurförteckning
Tabellförteckning
Bilagsförteckning

Förord
– 1. Introduktion
– 1.1 Syfte & Frågeställningar
– 1.2 Avgränsningar
– 1.3 Rapportöversikt
– 2. Bakgrund
– 3. Teori
– 4. Metod
– 5. Resultat
– 6. Metoddiskussion
– 7. Diskussion
– 8. Slutsatser
– 9. Referenser
– Bilagor

Titelsida

Vid skrivelse av vetenskapliga rapporter har varje institution regler för hur man utformar titelsidan. Den skall vara stilren i sin utformning och bara innehålla den nödvändiga informationen. Innan du påbörjar ditt arbete, ta reda på vilka regler som gäller för din institution, eftersom dessa ofta varierar. Vanligen anges rapportens namn, författarens namn, utgivningsdatum och andra uppgifter som institutionen kräver.

Nedan listar vi uppgifter som vanligen skall stå på titelsidan:

Titel

Författare
Institution
Institutionens logotype
Utgivningsort
Utgivningsdatum
Uppdragsgivare
Nivå (B-, C-, D-, magisteruppsats)
Kursrubrik
ISSN-, Rapport- och ISBN-nummer
(ISBNoch om rapporten ingår i en serie, ISSN , samt nummer)(http://www.slu.se/sv/bibliotek/lara/sokasamlasprida/hur/hura/)

Ibland kan det finnas krav att du gör andra versioner av titelsidan. Till exempel en version för uppsatsen som används i samband med respondent- och opponentskap. Det kan också vara krav på en engelsk version av titelsidan.

Titeln

Titelns uppgift är att uttrycka syftet med uppsatsen och bör utformas med omsorg samtidigt som en bra titel väcker intresse och ger en träffsäker beskrivning på uppsatsen. Den ska även avgränsa ämnet men tänk på när du formar din titel att försöka hålla den så kort som möjligt men samtidigt täcka av hela uppsatsens innehåll. Vidare kan du, om du vill, lägga till en undertitel för att beskriva rapporten ytterligare.

Till exempel så här:  först ange ämne och sedan efter ett tankstreck som förtydligar rapportens inriktning:
Rubrik – inriktning och intresseväckare.

Sammanfattning

Sammanfattningen eller abstractet är en kortfattad beskrivning av uppsatsen. Den skrivs när arbetet är färdigskrivet. Lägg krut, glädje och precision i den här texten, då den i många fall avgör om resten skall bli läst eller inte. Den skall ledsaga en potentiell läsare som söker efter forskningsbaserad material efter ämne eller titel om huruvida uppsatsen är av intresse. Vidare skrivs texten i detta avsnitt för att ge heltäckande beskrivning av uppsatsen och beskriver problemställning, syfte, metod, de viktigaste resultaten och slutsatserna samt förslag till fortsatt forskning. Utbildningar kan ha regler för hur långt abstractet får vara, tex max 20 rader samt  ha krav på att du även gör en version på engelska.

Innan själva sammanfattningen listar man ibland upp grundläggande fakta om uppsatsen. Denna faktalista kan till exempel bestå av titel, författare, arbetets art, program/kurs/kurskod, kursansvarig institution, termin/år, antal sidor, nivå, arbetets omfattning i hp, rapportnummer, handledares och exminators namn, tjänstetitel och akademisk titel.

Om din uppsats är ämnad att vara sökbar i en viss katalog så är det bra om även nyckelord skrivs med enligt katalogens anvisningar. Man brukar hålla sig till tre-tio nyckelord/nyckelfraser.

Även i en kort rapport så är det bra med en innehållsförteckning för att läsaren snabbt skall kunna få en uppfattning av hur den är strukturerad. Innehållsförteckningen ska i ordalydelse, ordning och sidhänvisning överensstämma med de olika avsnitten, underavsnitten och rubrikerna i texten. För varje avsnitt, underavsnitt och rubrik anges sidnummer.

Figurförteckning

När uppsatsen innehåller en mängd figurer så listar du dem i en figurförteckning
Förteckning av figurer kan automatiseras i Word.

Tabellförteckning

Ifall att uppsatsen däremot innehåller en mängd tabeller så listar du dessa i en tabellförteckning.
Förteckning av tabeller kan likaväl den automatiseras i Word.

Bilagsförteckning

Bilagorna kan numreras för sig i en egen bilagsförteckning.

Förord

Förordet brukar placeras direkt efter titelsidan, efter sammanfattningen eller efter innehållsförteckningarna. Man skriver denna del när man vill passa på att uttrycka något av mer personlig natur i samband med rapporten. Här kan man tacka alla som bidragit till arbetet, t.ex. handledare, industrikontakter, folk som hjälpt till på något sätt eller betalat för projektet.  Här kan man även ta upp personliga reflektioner. Till exempel hur kul det har varit att arbeta med projektet eller hur man kommer att minnas denna tiden.

1. Introduktion

I introduktionen eller inledningen så introduceras läsaren till uppsatsen, ämnet och forskningsområdet. Här har du chansen att väcka intresse genom att förmedla ditt eget intresse för arbetet. Berätta varför har du valt det specifika ämnet och vad vill du uppnå med arbetet.

Du kan forma denna del olika beroende på hur du vill lotsa läsaren in i uppsatsen. Introduktionskapitlet består vanligtvis av en inledning som går över till problemdiskussion, syfte, frågeställning och avgränsningar. Passa på att förklara vilken målgrupp rapporten vänder sig till eller så kan du också ha med en rapportöversikt som ger en kort beskrivning om hur rapporten är strukturerad och vad de olika kapitlen innehåller. I vissa fall kan det vara bra att ha ett avsnitt där man går igenom definitioner av olika svåra begrepp. Ibland låter man bakgrunden ingå under introduktionskapitlet.

1.1 Syfte & Frågeställningar

I syftet beskriver du i en eller två meningar din avsikt och målsättning med arbetet. Detta behöver vara klart och distinkt formulerat då detta ger riktningen för hela uppsatsen.

Vidare bör formuleringen vara så att du beskriver avsikten med arbetet. Exempelvis: Syftet med examensarbetet var att undersöka/beskriva/utveckla/klargöra/belysa/kartlägga etc. Det är sedan utifrån detta du preciserar noga mer exakt det du tar sig an i texten. Uppgiften är i regel att besvara en eller flera väl avgränsade frågeställningar. Uppsatsen fokuserar sedan helt på att besvara denna eller dessa frågeställningar.

Det kan även vara så att texten bearbetar hur du kan utveckla ett system, en metodik, teknik eller produkt. Då preciserar du detta genom att specificera kriterierna för produkten.

1.2 Avgränsningar

Till syftet kan man uppge eventuella avgränsningar som begränsar uppsatsen. Man kan avgränsa sig genom att beskriva ett område som man håller sig inom. Exempelvis ”Vi kommer enbart att studera textilföretag och klädtillverkare i Borås området”. Man kan också avgränsa sig genom att nämna områden som man valt att ta bort. Exempelvis “Vi väljer att inte ta med enskilda firmor i vår studie.”

1.3 Rapportöversikt

Kort beskrivning om hur rapporten är strukturerad och vad de olika kapitlen innehåller. Här ger man också en beskrivning på eventuella bilagor som hör till rapporten.

2. Bakgrund

Här skildrar man bakgrunden till hur man kom fram till syftet och frågeställningen. Bakgrunden ger historien bakom rapporten och är en viktig del för att förstå arbetets utveckling. Om man gör ett examensarbete hos ett företag så kan man här ta med fakta om företaget. Om det är någon form av produkt som man utvecklar eller utvärderar så kan man ta med fakta om produkten.

3. Teori

Ett examensarbete inleds vanligen med en kunskapsfördjupning av ämnet och vad som finns skrivet som är relevant till problemställningen. Vilka erfarenheter och vilken kunskap finns? Genom att studera tidigare forskning och annan relevant teoribildning kan du identifiera – vilken utveckling har skett? I vilka perspektiv och sammanhang har problemställningen tidigare belysts? Allt material som kan skapa förståelse hos läsaren för forskningsområdet kan tas med så länge det är relevant för uppsatsen. När du skriver din text, tänk på att inte bara redovisa  olika teorier utan att skapa en röd tråd, sätt in hur dessa passar in i sammanhanget. Du kan till exempel jämföra liknande teorier med varandra, föra en kritisk diskussion om dess brister och förtjänster. För att dessa ska godkännas ska du lämna referenser till all bakgrund du hänvisar till. Avsluta teoriavsnittet med att sammanfatta de centrala teoretiska utgångspunkterna för din uppsats.

4. Metod

I metodavsnittet tar du upp arbetets premisser, vilka teorier som du stöder dig på och hur du gått till väga för att lösa uppgiften. Utöver att bara beskriva dina metoder och verktyg så skall du även motivera varför du valt att nyttja dessa. Detta avsnitt behöver omfatta allt från tillvägagångsätt av insamling (sökning av vetenskaplig litteratur, mätningar, intervjuer och andra källor), analys och bearbetning av data och kunnande till procedurer och konstruktioner som tillämpats eller tagits fram i arbetet.

En bra beskrivning av arbetets genomförande är en förutsättning för att läsaren skall kunna ta ställning till resultatet. Metodbeskrivningen ska vara så tydlig att andra kan göra om arbetet. Du kan själv berätta hur du har använt dig av tidigare teorier, modeller, utredningar etc. Man kan också ta upp alternativa metoder.

Om det är så att du byggt utrustning eller skrivit ett program så bör du beskriva systemet noga här. I avsnittet ges en bra beskrivning av systemet utan att ta med detaljer som inte nödvändigtvis behöver nämnas. Beskriv alla funktioner och ge svar på alla de förväntade frågorna i rapportdelen, till bilagorna läggs bara relevant men komplementerande information. Komplementerande information kan vara ingående detaljer i konstruktionen. Till exempel programlistningar, ritningar, kretsscheman och längre listor.

5. Resultat

Här redovisar man sina resultat samt presenterar sin tolkning, analys och slutsats av resultaten. Resultat och lösningar skall vara bidragande till syftet samt vara en produkt av den teoretiska bakgrunden och det praktiska arbetet. Redovisningen skall vara heltäckande och logisk. Du ska kunna stå för tolkning och analys samt presentera det du kommit fram till samt slutsatser på ett lätt överskådligt sätt. Läsaren skall inte behöva tolka rådata själva. Listor med utfall och resultat kan vid behov medfölja som bilagor. Slutsatserna skall vara så kompletta och så långtgående de kan vara utifrån materialet i rapporten utan att bli personliga bedömningar av författaren.

6. Metoddiskussion

Ibland tillägnas metoden ett eget stycke för diskussion. Här kan du diskutera metoderna och materialet som använts i studien. Vad hade kunnat göras bättre? Skapa urval av försöksobjekt. Göra utformning av experiment och presentera procedurer för olika moment. I texten bearbetas även resultatens generaliserbarhet.

7. Diskussion

I diskussionen har du möjlighet att problematisera, spekulera och reflektera i allt som kan vara av intresse kring rapporten. Ställ dig själv frågor om hur olika delar påverkar varandra samt utfallet. Vad betyder resultaten? Är de rimliga och pekar de i en speciell riktning? Funderingar om slutsatsens/produktens betydelse kan läggas fram i detta avsnitt. Om du presenterar slutsatser här så låt det framgå vad du bygger dem på. Det bör även framgå vad som är dina egna tankar och i vilken utsträckning de har stöd i den teori-bakgrund som du har presenterat. Här bör man reflektera över i vilken utsträckning syftet är uppnått. Man kan ta upp tankar om hur arbetet kan vidareutvecklas eller förbättras.

8. Slutsatser

I denna del, skriv ut slutsatserna kort och koncist i ett eget avsnitt så att läsaren snabbt kan ta till sig dessa. Slutsatserna skall knyta an till arbetets syfte och frågeställning. I denna del kan du också föreslå för nya angränsande forskningsfrågor eller produkter.

9. Referenser

Lista med litteratur, rapporter och andra källor som man refererat till.

Källhänvisningar viktiga för att kunna bedöma din uppgifters autenticitet och de är hjälpsamma för de som är nyfikna på dina uppgifters ursprung och vill lära sig mer.
När du använder citat eller teorier från författare i andra böcker än deras egna – hänvisa endast till den sekundära källan, alltså den du tagit del av själv.

Det finns många system att ge litteraturhänvisningar men de utgår huvudsakligen från två metoder.

1. Att ge hänvisningar i den löpande texten, ofta inom parentes eller liknande.
Exempel är: Harvardsystemet och APA.

2. Att med noter/nummer länka till samma not/nummer (längst ner på sidan eller i slutet av dokumentet) där man ger  sina hänvisningar.
Exempel är: Oxfordsystemet och Vancouversystemet.

Olika hänvisningssystem

Oxfordsystemet

Oxfordsystemet använder ett nummer för källhänvisning.
Fotnoter placeras längst ner på sidan, medan slutnoter samlas i slutet av uppsatsen.
Numret skrivs i upphöjt läge, till exempel ¹ för första referensen.
Humanister föredrar ofta detta system.

Vancouversystemet

Vancouversystemet liknar Oxfordsystemet.
Källor markeras med siffra inom hakparentes, till exempel [1] för första referensen.
Teknik, naturvetenskap, medicin och biomedicin använder det ofta.

IEEE

IEEE (Institute of Electrical and Electronics Engineers, uttalas I-triple-E) samlar över 360 000 ingenjörer och forskare från cirka 175 länder.  

Systemet bidrar med cirka 30 % av världens litteratur inom elektroteknik, elektronik och datavetenskap.  

Fotnoter följer deras standard.  

Vill du veta mer? Läs kapitel IV D (References, sida 4) och Appendix III–IV för förkortningar.

APA

APA anger författare och årtal i texten.
Systemet liknar Harvard men skiljer sig på vissa punkter.
Sedan 1929 publicerar APA en manual för vetenskapliga rapporter.

**Länkar:**
– http://www.apastyle.org/apa-style-help.aspx
– http://www.apastyle.org/
– http://linguistics.byu.edu/faculty/henrichsenl/apa/APA01.html

Harvardsystemet

Harvard anger källor i parentes direkt i texten – precis som APA.  

Författarens efternamn följs av utgivningsår.  

Vid citat eller specifika uppgifter lägger du till sidnummer.  

Texthänvisningen leder till en fullständig referens i källförteckningen sist i dokumentet.  

Referenserna följer mallen:  

*Författare (utgivningsår). “Artikeltitel”, tidskrift/boktitel, utgivningsort, förlag, volym/utgåva, sidnummer. ISBN.*  

Naturvetare använder ofta Harvard.

Fotnot

Fotnoter (eller slutnoter) innehåller extra information.  

De placeras längst ner på sidan eller i slutet av kapitlet/dokumentet.  

Utöver källhänvisningar kan du använda dem för:  

– hänvisningar till diskussioner  

– utförligare förklaringar  

– korsreferenser till andra delar av texten

Källförteckning  

Källförteckningen listar alla källor du använder.  

Placera den efter varje avsnitt eller sist i dokumentet.  

Tryckta källor 

Böcker, tidskrifter, vetenskapliga artiklar och avhandlingar räknas som tryckta källor.  

Digital utveckling har breddat textbegreppet.  

Idag omfattar texter även:  

– ljud  

– film  

– video  

– bilder (enligt kursplan SKOLFS 2000:2)  

Publicerade vs opublicerade källor

Ange alltid om källan är publicerad eller opublicerad.  

Exempel på opublicerad källa: studentuppsats.  

Opublicerade källor finns ofta bara i ett exemplar.  

De saknar kanske registrering i Libris eller annan katalog.  

Därför beskriver du exakt var läsaren hittar materialet.  

Muntliga källor

Vid muntlig källa anger du:  

– namn  

– titel/yrke  

– år, månad, dag  

– ”muntlig källa”

Citat.

Kortare citat markeras med citattecken ”” medan ett längre markeras genom att bli ett textblock (utan citattecken). Detta är ett exakt återgivande av vad någon annan har sagt. Även stavfel, interpunktion och eventuell kursivering måste vara med.

När du skriver din text och utlämnar en del av en mening så använd tre punkter (…) efter varandra för att visa var du utelämnat delar av meningen. Däremot om du istället utelämnar stycken ur texten använd då tre bindestreck (—-) efter varandra för att visa var du utelämnar delar av den texten.

Referenser

Allt publicerat material som du gjort hänvisningar till i uppsatsen förtecknas i en referenslista i slutet av uppsatsen. När du skriver din text, tänk på att inte ta med övrigt bakgrundsmaterial eller annat material för fortsatt läsning som inte har en hänvisning i uppsatsen. Referenserna presenteras i alfabetisk ordning.

Det uppstår olika regler vid olika metoder, men när du skriver är det vanligtvis i denna ordning – Författarnas namn (Efternamn följt av förnamnens initialer), publiceringsår (inom parentes), titel (skrivet kursivt). Samt förlagsort och förlag.

Till elektroniska källor är grunden den samma. Informationen kan tas upp i samma ordning samt att du lägger till information som behövs för att källan skall kunna lokaliseras elektroniskt (exempelvis webbadress). Eftersom webbadresser/URL:er ändras, material flyttas och raderas så är det bra att istället använda DOI (Digital Object Identifier) när detta är tillgängligt. Man behöver inte ta med utgivarens namn och geografiska hemvist om detta är detta framgår av författarnamnet, adressen på webben, eller annan referensinformation. Observera att punkt utelämnas när referensen avslutas med en adress från internet.

Tänk på att ange datum för när materialet hämtades om publiceringstid saknas eller om det är troligt att materialet kan komma att förändras eller uppdateras. För tidskriftsartiklar, böcker och annat material som sannolikt inte kommer att ändras så behöver du däremot inte ange när materialet hämtades.

Exempel på referenser (hämtade från APA-lathund av GU)

Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, B., & Svedner, P. O. (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen: Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.

Dysthe, O., Hertzberg, F., & Løkensgard Hoel, T. (2010). Skriva för att lära. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, B. (2008). Den goda måltiden: Berättelser om mat och ätande i Vi föräldrar och Kamratposten 1969-2007 (CFK-rapport, 2008:03). Göteborg: Centrum för konsumentvetenskap, Göteborgs universitet.

Prop. 2009/10:165. Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/142368

Innocenti, T. (2011, 15 maj). Kåren – studentens röst. Göteborgs Posten. Hämtad 2012-02-03, från http://www.gp.se/jobbstudier/1.624868-karen-studentens-rost

Bilagor

Bilagorna bistår med information som är relevant men som läsaren inte behöver i rapporten för att fortfarande kunna följa resonemanget. Illustrationer och diagram som underlättar läsarens förståelse av textens huvuddel skall också finnas i rapporten och inte komma i form av bilaga. Ta bort eller anonymisera känsligt material. Detta avsnitt placeras sist i rapporten och numreras för sig för att särskiljas från det övriga arbetet, exempelvis kan man använda bokstäver (Bilaga D) eller romerska siffror (Bilaga IV).

Det kan finnas olika åsikter på vad exakt du bör ta med som bilagor, så det kan vara bra för dig att kontrollera utbildningens anvisningar. Exempel på material som kan förekomma i bilagedelen är:

Intervjuformulär
Längre detaljerade metodbeskrivningar
Längre resultatredovisningar
Större tabeller
Omfattande beräkningar
Listor
Programkod
Diagram
Broschyrer
Illustrationer
Ritningar
Tidplan
Budget/utfall
Index
Ordlista

Glöm inte att ha med bilageförteckning i rapporten.  Denna placerar du efter de andra förteckningarn